Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo, visst sa’jag så — men clen tiden hade
jag inte sett Poll.“...................
Andra dagen, vid ungefär samma tid som
de unga sjömännen blifvit insläppta i en liten
kammare innanför konsulns kontor, blott
genom en tunn brädvägg skild derifrån, ankom
en notarius publikus med sitt biträde, och straxt
derefter hördes i yttre rummet kapten Donnerts
röst talande till en af kontors-betjenterna.
“Jag hoppas konsuln är hemma?“ yttrade
han i en ton, liksom han ärnade besöka
honom, icke såsom han varit kallad. “Var så
god och gå in och anmäl kapten Konradin
Donnert, densamme, som med egen lifsfara för
assuradörernas räkning räddade jullen till
förolyckade slupen Snare-sven!“
“Behöfs icke!“ blef svaret. “Konsuln har
befallt att herr kapten genast skall insläppas.*
“Lika godt — någon har då underrättat
honom att jag ärnat göra min visit.“
Kontorsbetjenten Öppnade dörren, och den
djerfve norrmannen inträdde.
“Mjukaste tjenare, herr konsul! Fägnar
mig se herr konsuln vid helsan... Genera sig
icke för mig — sitt stilla, jag ber!“
Konsuln, som satt i sin hvilstol, utan att
ha gjort minsta min af att resa sig upp,
nickade kallt åt kaptenen, i det han anvisade en
annan stol, der Donnert på sitt vanliga
obesvärade sätt tog plats.
“Jag har anmodat herr kapten att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
