Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bas, som hittills med ihopbitna läppar och
blossande kinder afhört den hemliga
ransak-ningen, kunde nu, då anfallet personligen
riktades mot honom sjelf, ej längre styra sig.
Glömmande vördnaden för kongl. svenske och
norske konsuln och för stället, der han befann
sig, sköt han fram från dörren som en blixt.
“Hvad säger du, bedragare, lymmel, skräfla!“
(Bas duade alla menniskor, så snart han, i följd
af något utomordentligt fall, afkastat
respektens ok). “Var det inte du som på
Törner-skans lilla värdshus i Göteborg inbillade den
här unge pilten, att han om ett år skulle bK
styrman på en ostindiefarare, du? Har du glömt
svärdfiskarne, du, som bröt af svärden mot
ditt fartygs skrof, det deringa, som var så starkt
fernissadt att det kunde skära korall-klippor
som demanten skär glaset? Har du kanske
glömt kajutvakten, som du på din vän
amiralens bönfallan lemnade till underlärare i
Ports-mouts navigations-skola, du? Har du inte lust,
du, att ta mig i stället för en nigger i mun,
du, och qväfva mig, du? Jo du, det är så pass
att vi känna dig, du!“
“Ts .. ts .. intet vidare oljud!“ befallde
konsuln med en röst, som förstummade Bas,
ehuru raseriet ännu brann inom honom. “Gif
blott akt på två saker, kapten Donnert:
gossen är snart vittnesgill, och lotsen, som förde
er in, kan bestyrka att denne gosse verkligen
var med!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
