Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Man måtte åtminstone ha den
höflighe-ten, att tillåta mig på en halftimma begifva
mig hem till mitt logis. Jag har ett möte af
högsta vigt.“
“Det smärtar mig, men det är omöjligt.“
“Nåväl, herr konsul,“ sade den betryckte
kaptenen, sedan han några ögonblick stått i
djupa tankar, “jag ser mig nödsakad tillgripa
ett medel, som jag endast två gånger i min
lefnad begagnat: jag måste hem och ger
således mitt hedersord på att om en halftimma
återkomma — jag sade mitt hedersord, och
detta bröt ännu ingen Donnert!“
“Jag vill ej bestrida donnertarnes
hedersord, men förmår ingenting vidare än att ge
mitt eget derpå, att herr kapten ej kommer
härifrån utom i det sällskap jag redan nämt
... Och nu nog: herr kapten behagade träda
in i rummet här bredvid, der matrosen Bas
gör vakt tills vidare.“
Albin fick qvarstanna. Hans berättelse skulle
ännu en gång granskas ....
“Du är en förbannadt rask sjöman!“ sade
Donnert till sin improviserade fångvaktare. “Och
som jag har den egenheten att icke blott ha
öfverseende, utan äfven aktning för den
person, om också blott en simpel sjöman, som i
mod törs mäta sig med mig, så skulle jag
ger-na ge dig några kronor, om jag blott hade
småmynt på mig, men vill du följa mig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
