Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tag godt fast med armen om rån, min
pilt, och laga att du håller perten bra styf!
Maka dig sakta fram till rånocken, men
försök inte att hjelpa till — du är alltför ovan
ännu — jag skall nog ensam berga seglet på
min sida.“
Den trötta Iduna, hvarje sekund
uppbjuden af en danslysten våg, bortdrogs i hvirfveln
af den vilda polska, som utfördes på hafvet.
Uppe i luften svängde hennes egna trogna
sven-ner omkring i de vida kretsar, som masterna
på en sådan höjd måste beskrifva.
Hundra gånger hade Albin varit uppe på
b o venbram-rano eken, han hade vändt flöjeln
och suttit på sjelfva toppen, men det hade då
varit stillt. Nu började det gå rundt omkring
för honom under fartygets slingringar: hans
sinnen blefvo orediga, och han tyckte att det
skulle vara en njutning att släppa tåget och
låta det bära nedåt.
“Bas, Bas—jag... faller...“ hördes ett
skri. Albin släppte verkligen tåget. Men Bas’
väldiga hand grep i samma sekund fast i
kragen på hans lilla jacka. Denna var dock för
svag mot tyngden: den qvarblef i den
räddande handen, och Albin störtade i sjön.
Bas’ ögonblickliga tanke var att sjelf kasta
sig efter, men lika hastigt uppfattande
fartygets vådliga ställning och faran för allas lif,
vågade han ej underlåta ordern om seglens
bergande, utan ropade det hårdaste han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
