Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borta under Indiernas brännande sol svettades
för att, utom bosättnings-apanaget, få ihop ett
litet öfverskott till “stjern-schalen“, hvilken
jemt lekte honom i hågen, hvar gång han
betraktade Polis hårlock och det lilla guldhjertat.
Men genom brefvet, det förskräckliga
bref-vet, instörtade den unge sjömannens så
präktigt uppförda byggnad och gaf honom dertill
en hjertesorg, hvarvid Albin mer än en gång
måste påminna honom hans egna ord att “då
bekymren ställa sig midt i vägen, skall en ta
dem i kalufven och säga: ’Hårdt mot hårdt!’“
Och hårdt mot hårdt var det, då Bas, som
alls icke kunde jemra sig öfver sina qval, kände
huru blodet liksom stelnade i ådrorna, när han
hörde Albin med staplande röst läsa:
“Var tröst, min käre son Bas! På jorden
finnas flera flickor, fagrare än Poll och
trognare också. Men sagdt är sagdt och gjordt
är gjordt: Poll är gift. Hon ber att du skall
förlåta henne, och så beder jag med, på det
att hon icke må sakna lycka i sitt äktenskap.“
Bas, med sin varma och djupt sårade känsla,
kunde icke annat än förlåta Poll, och derom
skref äfven Albin å Bas’ vägnar ett bref till
mor Kitty. Men att mera tänka på kärlek,
giftermål och hushållning, det kom ej vidare
i fråga — plånboken fick sin gamla läcka, och
då Albin påminde om sparsamhet för gamla
dagar, svarade Bas kort: ”Näcken må spara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
