Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tårarne, nedsjönk Albin på knä bredvid kojen:
hans känslor flödade öfver, oeh i outsägligt
ljufva och varma ord föll daggen af hans
tacksamhet på den döendes hjerta.
I kajutan blef så tyst, att ingenting
hördes utom vågens lätta brus, som tonade mot
Idunas gungande köl. Men innan den sista
stjernan försvunnit på natt-himmeln, hade Iduna
ingen annan befälhafvare än den unge gosse,
som, när han reste ut, stod i sista rummet på
hennes rullor.
Klockan 9 ropades alle man på däck.
Hela manskapet visade sig i högtidskläder:
deras hjertan hade också klädt sig i
saknadens högtidsskrud. Flaggen var hissad till
sorg. Hafvet låg stilla och lugnt: det nändes
icke störa den enkla ceremonien. Kistan stod
på relingen. Albin anförde med darrande röst
psalmen, och efter dess slut nedsänktes sakta
hafvets son att slumra i hafvets famn, och i
hvarje hjerta suckade en röst: “Med kapten
Flyborg försvann en af de redligaste och bästa
befälhafvare, som någonsin haft ett kommando.“
Albin lutade sig långt utöfver
bastingerin-gen, och heta tårar blandade sig i hvirfveln
efter den sjunkande kistan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
