Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugufjerde kapitlet.
Stoltheten stryker segel.
På femte dagen sedan sjöförklaringen skett,
hade febern ändtligen öfvergifvit Bas, så att
han nu började begripa den brydsamma och
svåra ställning, hvaruti han befann sig.
“Jaså, det är styrman som sitter här
bredvid mig... nå, det kunde ingen annan vara.
Bas är slopad nu, men en öfverger honom ej
... Tack—jag säger inte mer, men jag
menar något bättre ... det käns innanför!“ Och
i den ärlige matrosens öga varsnade Albin
någonting, som han ej sett der mer än en gång
förut, nemligen då den stackars Bas rakade
ned genom luckan till skansen och slet upp
västen, för att få se Polis hårlock och det lilla
guldhjertat, hvilket ännu framtittade fästadt
vid en fin snodd kring halsen.
“Nå, huru längesedan är det som jag kom
in i det här paradiset?... Det var satan till
ben att värka — har doktorn splitsat ihop det?
... Men hvar har styrman legat sjelf — jag ser
inte tecken till koj, utom den här
sträckbänken.“
Albin, som insåg att Bas nu fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
