Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åh, för hvarjehanda!“ svarade Albin,
rodnande vid tanken på alla de heta strider, han
haft med sin stolthet, innan han kunnat förmå
sig att tillgripa det enda säkra medlet att för
närvarande fylla dagens behof.
“Nå, hur har det då blifvit slut?“
“Jo, du skall få höra att jag haft en sorts
lycka, som“ (en suck framsmög här öfver Albins
läppar), “ehuru den egentligen innebär en större
förödmjukelse än sjelfva vedsågningen, likväl
visar att försynen alltid i nödens stund
skickar hjelp på något sätt.“
“Ja ha... ja visst — men nog råkar hon
sinka sig lite på vägen ibland... nå nå, det
må ingen tala på, för det hör väl till hennes
religion och reglemente, kan jag tänka ... Jag
är allt nyfiken annars att få veta den der
lyckan, som är så lycklig och ändå svårare
att bära, än att stå som simpel karl och såga
ved i bryggarns vedbod!“
“Du lärer icke förstå den saken på samma
sätt gom jag, Bas, men det är lika mycket:
du torde ha mer rätt än jag... Bäst jag i
eftermiddag stod i mitt skjul — hvilket ligger
åt gatan så att hvarenda menniska kan se mig
— kom en karl in, och helsade från patron
N. att jag skulle titta upp till honom: han
ville tala vid mig.“
“Ser di!“ mumlade Bas... “Jo jo, det
fins en der oppe, som kan mjuka opp lädret
på den hårdaste ... Styrman flög väl?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
