Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utländsk drägt. Men så när hade han flugit
baklänges ut genom dörren, då han i denna
qvinnas starkt markerade, men vackra och
lif-liga drag tyckte sig igenkänna ingen mindre
person än — “mamma styrman“. Han stannade
dock, i öfvertygelse att han måste ha
misstagit sig, men nu blef det fruntimret som i
stället mätte honom med förvånade blickar och
slutligen utropade: “Är det icke unge
Jent-zel, samme yngling som upptogs på min mans
skepp och blef så god vän med Akilles,
stackars Åkilles, som nu är död!“ Och vid detta
namn förde den manliga qvinnan näsduken till
sina ögon.
“Jo, min fru,“ stammade Ålbin... “men
jag vet icke .. jag är mycket förvirrad.. jag“
.... Han nödgades afbryta, ty det var honom
omöjligt att utan förlägenhet åskåda den
obegripliga förvandlingen.
“Åh, låtsa icke så mycken förvåning, min
herre! Jag var styrman den tiden på min
älskade mans skepp — han var gammal, och
det var en pligt af mig att hjelpa honom till
rätta. Nu är han äldre och naturligtvis ännu
mera bräcklig, hvarföre jag, för att helt och
hållet egna mig åt hans vård, lemnat sjön.
Yi hafva nyss bosatt oss på en egendom, icke
mer än några mil härifrån... kom och besök
oss under helgen, herr Jentzel, så skall jag
tala med er om min saknade Åkilles, min lille
fosterson — jag har ingen i detta land som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
