Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albin, som nu fann sig ha råd att för
tillfallet leja sig en häst och en gigg, slog sig
lös på denna kostnad, för att såsom en
fullständig kavaljer besöka herrskapet Ennes i
deras landtliga tillflykt.
Egendomen låg i en mystiskt skön trakt,
der högväxta skogar vaggade sina kronor öfver
flera vattendrag, hvilkas sorlande buller
behagligt blandades med skogarnes sus; och
Albin, som icke sedan sin barndom varit på
någon svensk landtgård, njöt i fulla drag
säll-heten att inandas en så skön, friskt doftande
luft, dessutom frihetens luft, ty nu var han
obunden, lycklig, sjelfständig. Huru
annorlunda den dag, då han upphalades på
Flygfisken oeh stod förhör inför mamma styrmans
skarpa ögon! Och nu framträdde af sig sjelf
tanken på Akilles och Bas: den förre var
lycklig i himlen, den senare flöt omkring på det
alltid älskade hafvet... kanhända komme Bas
aldrig mera åter — det var på lång-tur han
gifvit sig ut — och vid minnet af den redbare,
varmhjertade matrosen blef Albins eget hjerta
helt varmt.
Han tillsade skjutsbonden att stanna och
gick, fördjupad i sina betraktelser, sakta framåt,
då han hastigt från sidan, utan att se någon,
hörde en röst, som alltför lifligt återkallade
hans korta vistelse på slaf-skeppet.
“Helvetes boningar, vill du då icke
begripa, du gamla slopade skeppsvrak, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
