Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prakt syntes honom fulare och mera
afskyväc-kande än sjelfva sfinxerna.
“Hvad är åt dig,“ frågade hon med väl
spelad bestörtning — “är Akilles’ fostermor ej
äfven din?“
“Nej, gudskelof!“ svarade Albin och såg
henne djerft in i de glödande ögonen.
“Jaså — nå, vi få väl se!“ sade hon med
ett kort skratt. “Nu kan du helsa på kapten
Ennes, om du behagar, men dessförinnan vill
jag hedra din närvaro genom att kläda mig i
den drägt, som tillhör detta kalla och
ohyggliga land.“
Blifven ensam, drog Albin djupt efter andan:
det förekom honom liksom han undsluppit
någon förfärlig fara, men straxt derefter kände
han en b eklämning i hjertat — han hade säkert
sårat denna furie, som nog skulle låta honom
erfara sin makt. Huru innerligt ångrade han
ej nu att han icke lyssnat till sin första afsky
för denna qvinna! Ingenting hade händt, kanske
hade han till och med misskänt henne, och
likväl bar han hela den ångestfulla aningen
om en kommande olycka inom sig.
Först vid middagsbordet, der mamma
styrman visade sig i en kostym ytterst genant för
henne sjelf, men någorlunda passande för
matmodern i ett svenskt hus, återsåg Albin
quasi-kaptenen, gubben Ennes, som likväl icke på
något sätt tycktes glädja sig åt hans ankomst
och ej svarade med annat än korta och buttra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
