Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4‘att sätta en sådan färg på den oskyldigaste
sak i verlden: ett fattigt småleende — och
icke har jag dessutom sett på henne
annorlunda än menniskor bruka se på hvarandra?“
“Jo, förlåt mig, sådant är verkligen
förhållandet! Herr Jentzel har ganska vackra
ögon (skulle, i parentes sagdt, mycket gerna
vilja byta mig till dem), och en liten
trollformel ligger nog gömd i dem, det är jag säker
på, ty jag har sjelf märkt hur unga frun
stundom rodnar... alldeles liksom herrn nu gör.“
“Om jag rodnar“, svarade Albin med en
värdighet, som icke missklädde hans tjugu år,
“så var säker om att det icke är öfver mig
sjelf, utan jag rodnar på herr Kollings vägnar,
som vågar göra patrons egen hustru till
föremål för ett så illasinnadt skämt — och
der-jemte utber jag mig att det blir sista gången
som herrn inviger mig i dessa förtroenden!“
Utan att svara, började Kolling hvissla en
melodi ur Preciösa. Albin kastade sig på
soffan med en bok i handen, men något, som
aldrig förr inträffat, hände honom nu: På hvarje
sida stod ett porträtt af den unga vackra
pa-tronessan, och på hvarenda rad stod namnet
Pauline. Gång efter gång slog han med
häpnad igen boken, öfvertygad att han nästa gång
skulle finna reda på de välbekanta bokstäfverna
i “Miltons förlorade paradis“ — men deraf blef
ingenting: endast porträtter och
namnteckningar strålade emot honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
