Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Verkligen — det vore knäfveln: jagskall
då känna efter en gång till, för bättre minnes
skull!“ Och nu började han, under ifrigt
räknande, försigtigt trefva sig ned igen. Kommen
på gatan, fick Albin sin nye bror under armen,
ty det befanns nu att mannen högst
obetydligt kunde gå på egen hand; men ankommen
till den trappa, som ledde upp till herr N:s
hus, bedyrade den muntre kamraten, som nu
begynt sjunga litet smått, att han aldrig i
evighet, derest ingen bure bort honom, för andra
gången ginge från sitt hem, ty här var det då
bestämdt och utan prut som han bodde.
Albin råkade i en förfärlig ångest:
Herrskapets sängkammare låg just utåt gatan.
“Icke kan jag lemna den här stackarn att
slå ihjäl sig, ej heller låta honom sofva på
gatan i natt — och huru få honom bort?“ Här
voro både goda och hastiga råd af nöden.
“Låt upp, Stina lilla, jag hittar icke
portnyckeln, mitt barn!“ lullade den oförbätterlige,
medan han allt emellanåt småsjöng och
bultade på porten.
“Det fins ej mer än en utväg,“ sade Albin
till sig sjelf, i det han drog föremålet för sina
omsorger med sig upp och öppnade
förstugu-dörren, “jag måste ha honom in i mitt rum!“
Och dit fick han mannen också, men ej utan
en så stor ansträngning, att han sjelf började
känna sig litet hufvudyr och illamående, syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
