Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan derföre att den häftighet, det anlag till
vrede, som ofta framskymtat i hans lynne, nu
tog en så våldsam fart, att denna senare känsla
vid all den hopade skymfen var nära att qväfva
honom, och endast genom förnuftets och
sjelf-beherrskningens sista ansträngning fick han
fram fortsättningen — “herr patron, jag
anhåller i dessa vittnens närvaro om förlåtelse
för det jag génom mitt föryållande stört husets
nattro, och jag lofvar att, så sant som det är
första gången, det äfven skall bli den sista!“
“Tackar ödmjukast — ni anser det
tillräckligt att helt enkelt göra ursäkt liksom för
en jemlike! Men jag ärnar låta er veta att jag
icke tål några bacchanalier i mitt hus. Och
den, som sålunda vågar förolämpa sin
husbonde genom att förnedra sig sjelf, blir af mig
behandlad på samma sätt som jag behandlar
mina drängar.“
Vid dessa ord lockades herr N., hvars
djerfhet stegrats af Albins föregående
undfallenhet, till en handling, som hos honom icke
var något så ovanligt: han skuffade nemligen
till Albin, som, oberedd på denna sista grof het,
härvid föll baklänges öfver den på soffan
liggande syndaren.
Nu var det slut med Albins förnuft.
“Nedriga menniska, ifall det är på detta
sätt en husbonde har rätt att löna den felande,
om förlåtelse bedjande tjenaren, så skulle denne
vara lika feg och usel, om han läte nöja sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
