Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänligt. “Och nu ber jag att få bjuda herr
Jentzel på ett glas i qväll.“
“Gerna på två, ty nu kan jag bjuda igen...
I morgon dag reser jag till Göteborg... Bas
hade rätt ändå!“
“En trespänd vagn, herre!“ ropades från
dörren.
“Nå nå, är det en herre, så logera honom
på röda kammaren — och är det flera, så ..
Värden gick ut, och på en lång stund hörde
Ålbin ingenting af den föreslagna bjudningen.
Men ett tu tre syntes åter värden med
lika vigtig min som nyss.
“Herr Jentzel, här är en gäst som vill tala
med herrn, en besynnerlig gammal man, och
jag tror icke att något annat än godt kan vara
att vänta, men var så god och skynda sig!“
“Icke känner jag någon gammal man, som
så der kan skicka bud efter mig.“
“Herr Jentzel får väl se ... icke kan herrn
neka en sjuk gubbe att titta intill honom?“
“Nej, visst icke — gudbevars, långt
deri-från! Här är jag nu.“
“Kom då!“
Värden gick förut och öppnade dörren till
det prydligaste gästrummet.
Här såg ej Ålbin till någon menniska, men
från en stor hög pelsverk och filtar borta i
soffan förnams, utom diverse hostningar, en
mängd “hm“, små grymtningar, dito
svordomar och en hel legion “aj“, “foj”, “tubå!“,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
