Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu låg Albin (i trots af madam Lonas
bevakande blickar, der hon, upprest på två
ben, afundsjuk åsåg uppträdet) i den gamle
mannens famn och så fast tryckt till hans hjerta,
att gubben rent af glömde sina krämpor och
sina utrop. Albin lofvade att blifva en öm
son, att med oändlig kärlek gälda den huldhet,
de faderliga känslor, han fått röna, och den
gamle lofvade att komma Albin att glömma det
han förlorat en far.
Ändtligen hade den första svallningen lagt
sig, och nu utbrast gubben Stangerling, i det j
han böjde madam Lonas hufvud med kaschet- I
ten till helsning: “Se här, min gosse, får jag
presentera för dig en varelse, som, huru löjlig
och ful hon än kan förefalla dig, nog skall
vinna din ynnest, då du får höra att hon flera
år bortåt utgjort mitt käraste sällskap ... Åh, |
kråma sig icke, madam ... Hon har ock gjort
mig åtskillig förtret, slagit sönder många
dyrbara saker för mig... nå nå, hon tar ingen
annan lön heller, bestjäl mig ej, förargar mig
ej — med vilja åtminstone — plågar mig ej j
med dumheter, lättja, okynne och hvad allt de j
heta dessa satans sting, som annars jemt små- j
pina mig... nå, bry dig ej derom, min gosse! |
Ibland är jag lite gnatig och grälig, säga de,
men du förstår väl sjelf hur det kan vara, då
man ej har någon mer än en stackars apa att
hålla af. Nu deremot...“ Hans blick tindrade,
och åter låg hans hand sluten i Albins, som |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
