Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bär vittne om en mäktig natur-revolution,
hvila, sköljda af saltvattnet, två väldiga
granitblock — det ena blodrödt och det andra
svart — ett par långväga främlingar, troligen
hitseglade på någon gigantisk isflanga eller
hitvräkta af rullstens-floden.
Om Röfvar-Lilja sjelf vet folket nu
ingenting annat att berätta, än att han varit en
mäkta djerf och särdeles fruktad sälle, att han
under sina vinter-expeditioner brukade vid
hemgåendet binda sina skor bakfram för att
förvilla de efterspanande, och att han slutligen,
när han tyckte sig ha gjort tillräckligt ondt,
lät fånga sig godvilligt i detta sitt residens.
Angående tiden för hans lefnad heter det kort
och godt, att han lefde “för många herrans
år sedan“.
“Nej, nu är jag trött och ger hela
promenaden en god dag!“ hördes en ungdomlig röst
temligen vresigt yttra, och ur ett skogssnår på
ofvanbeskrifne strand framträdde tvänne unga
män, hvilka forskande blickade omkring sig.
“Skall vår möda då ha varit förgäfves?“
svarade den andres lugnare stämma. “Blott
litet tålamod, Viktor, och vi äro vid målet!”
“Men solen är redan nere, och hon
hinner åter gå upp igen, innan vi komma hem/4
“Nå, än se’n — det är ett skådespel, som
ej kan ses för ofta.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
