Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner inom mig: ju starkare hetta, dess mindre
sans — det vore en vällust att bli tokig ...
Men hvem är der?“ Viktor ryggade ett par
steg tillbaka, i det han pekade på liksom en
menniskoskepnad i det inre af grottan.
“Åh, på denna afskilda plats öfverraskas
vi icke — det är en klippa, och kappan, som
så fantastiskt draperar sig omkring den, är af
vittrad kalk.“
“Kanske,“ menade Viktor, “är det
grottans fordna ande, som blifvit dömd att
förstenad vakta sin egen boning — det ligger en
egen vällust i tron på att vi efter döden
kunna sättas till väktare vid de platser, som i
lifvet varit oss kära... Låt oss dröja här
ännu en stund! Denna boning har en hemsk
dragningskraft. Jag vill gå in i den andra
hålan der ... kors, en verklig port!“
Carl, som tankfull qvarstod i den yttre
hålan, tycktes ej lyssna till det skiftande
spelet i Viktors tankegång. Den unge sjömannen
stödde sin resliga gestalt mot klipp-kolonnen,
och der han så stod i grottans mörka
innandöme, föreföll han icke olik bilden af en
Vul-kanus, hvilande mot släggan.
Derinne i andra hålan hade äfven Viktor
så småningom försjunkit i sig sjelf.
Regnet, som först kommit droppvis,
började nu att smattra mot stenarne i det
underbara taket och nedgöt derifrån strida bäckar
i det slumrande hafvet. Nära en qvarts timma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
