Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sig till kajutvakten och yttrade de tvänne
orden: “Hvad nu?“ i det han pekade på
kockens medhjelpare, newfoundlands-valpen.
“Ber ödmjukast om förlåtelse, kapten,“
svarade lill-Petter och förde handen till
syd-vesten, ‘ han har stulit sig ut genom ... genom
nyckelhålet, tror jag — jag låste riktigt in
honom.“
“Se så — han gör ju logglinan oklar der
... akta dig att låta honom slippa lös under
gudstj ensten!“
Kaptenen gick några slag fram och åter
på däck. Han hade ett allvarligt, men mildt
utseende: kanske funderade han på sin
improviserade predikan, hvilken kort derefter tog
sin böqan, sedan gossarne, med sydvesten
under armen och händerna ihopknäppta,
vörd-nadsfullt uppställt sig på akterdäck, der först
bön hölls.
För att gifva ett begrepp om kapten
Stan-gerlings metod och uppfattning af sitt dubbla
kall som fartygets befälhafvare och
besättningens andlige ledare, inrymma vi här slutet af
hans tal, ett stycke moral-filosofi till sjös:
“Ja, gossar, tron mig, så är det!
Försynen är den stjerna, hvarefter j skolen styra,
då solen på er himmel drar sig in i dimma
och j icke kunnen pejla land. På seglatsen
genom lifvet har man ofta svårt väder och
många byar — har sjelf pröfvat det — men
haf-ven blott för-... (Konstapel, gör ett firande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
