Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott derföre att han under göromålens trägna
gång (Fredrik Stangerling var affärsman med
hela sitt hufvud, hela sin verkande kraft) en
vaeker dag öfverraskade sig på mannaålderns
gräns utan att han var i stånd att utfundera
hvart ungdomen tagit vägen ... han hade
egentligen aldrig varit ung. Nu var han både “sin
egen“ och en rik man, men den dyrbara tiden
ville under de eviga resorna ej räcka till.
Hundra gånger hade han sagt: “Jag bör
gifta mig — jag skall väl ha någon fröjd för
mitt sträfvande!“ och vidare tillagt: “Nästa
vår eller nästa höst skall jag göra mig ledig
för att ordentligt tänka på den saken!“ Men
när hösten och våren kommo, föll det sig icke
lägligt det året, ej heller på vintern eller
sommaren det derpå följande. Och så kom han
icke allenast öfver manna-ålderns gräns, utan
ett litet stycke in på gubb-ålderns, då han
tyokte det vara alldeles för sent.
Ett slags sällskap ville han dock ha, då
han efter dagens trägna mödor och
förströelser sökte det ensamma ungkarls-hemmet, der
fiolen, hans mångårige vän, icke alltid förmådde
muntra honom; men som menniskorna
längesedan tråkat ut honom med både sina anspråk
och sin beräknade artighet, valde han i sin
egendomliga egensinnighet detta sällskap bland
det slägte, hvilket blott till det yttre liknar
menniskan.
Madam Lona, som fått sin första uppfo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
