Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner, som nu oftare än förut klingade i hans
hjerta. I dag ville dock ingenting stämma —
äfven fiöjten fick afsked. Men nu befalldes
lill-Petter insläppa hunden, och för omvexlings
skull företog sig Gamle gossens unge
befäl-hafvare att, med tanken på salig Tibbs
fullkomligheter, dressera hans mera ofullkomlige
anförvandt, ett nöje, hvilket befanns vara så
tacksamt, att det äfven efter middagen
fortsattes på däck till folkets förlustelse......
Om aftonen låg skonerten enligt
beräkning utanför Högklint.
Vid ungefär samma tid som de båda
rivalerna stego ned i “röfvarborgen“, lemnade
kapten Ålbin Stangerling sitt skepp och steg i
den lilla jullen, som skulle ros af konstapeln
och jungmannen Turesson. Men då kaptenen
fattade roret och uttalade det vanliga “sätt
af!“, låg i hans ton något, som till och med
för det oerfarnaste öra bevisade hur förtretad
och misslynt han var med sitt äfventyr,
hvil-ket vill säga med sig sjelf, för det han af
artighet frångått en föresats.
Icke ens anblicken af Wisbys kolossala
kyrk-ruiner, då och då fantastiskt
framskymtande genom de regndigra molnen, förmådde
locka en ljusglimt i hans öga, ehuru kapten
Albin eljest var den man, som förstod sig på
att värdera dylika vyer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
