Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ret och tecknade åt ynglingen att räcka henne
blyertspennan.
Med en blick, der den varmaste
glädjestråle delade mörkret, skyndade Will att lyda
henne.
Rosa lade papperet öfver sin flata hand
och skref: “Hvem kan vara så tålig som Will?
Rosa leds efter honom. Hon skall komma ut
till Äifhagen och se om Will varit god mot
hennes blommor.“
Sedan den stumme ynglingen återtagit
pappers-bladet och utan synnerlig svårighet
gjort sig de der tecknade meningarne
begripliga, syntes ett slags mildt och undergifvet lugn
efterträda den förra nedslagenheten. Han
vidrörde skriften med sina läppar och visade den
för sin kamrat hunden, som under hela
underhandlingen ådagalagt sitt intresse genom en
djupsinnig tystnad och nu, då han såg sin herres
glädje, utan tvifvel skulle ha tagit några
luftiga språng, derest icke sådant varit stridande
mot hans allvar och värdighet.
Rosa tecknade uppåt solen — hon
tycktes vilja säga: “Det är tid!“
Will förstod henne, suckade, gömde bladet
och försvann långs murens sida.
“Rolf“, ropade den unga flickan åt hunden,
som ännu icke aflägsnat sig, “du är så klok
att jag ville kyssa dig, om du icke vore så ful,
din krabat! Men sträck hit halsen, du äkta
Rolf Krake, så skall jag klappa dig... så! Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
