Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodcle älskade mig, du är bitter! Likväl önskar
jag dig ej att få erfara hvad jag nu lider.“
“Huru —- du skulle verkligen lida?“ Rosas
barnsligt ljufva ansigte, som nyss visade en
liten stickenhet, under hvilken dock låg ett
allvar, det systern väl förstod, återtog nu sin
egendomliga intagande prägel. Hon kastade
sin arm om Hildurs hals och tilläde bedjande:
“Förlåt mig, men du vet väl att jag icke alltid
kan vara ett barn!“
“Kom,“ hviskade Hildur, “så skall du blifva
öfvertygad om hur mycket jag värderar ett råd
af dig — jag behöfver det.“
“Men i det fallet,“ återtog Rosa blygsamt,
“tror jag ej att jag ... “
“Åh jo, du har en så sann känsla: den
dömmer nog säkert.“
“Då får du åtminstone lof att vara mycket
uppriktig emot mig!“
“Ja, tvifla icke derpå... Men det kommer
någon hitåt — låt oss gå!“
Utan att vexla ett ord vidare, vandrade
nu de unga flickorna långs stranden, förbi norra
batteriets kanoner, tills de stannade vid
Fiskarhamnen.
“Ack, hvad denna musik är förtjusande —
jag vet ingen, som så slår an på mina
känslor!“ sade Hildur, lyssnande till den underligt
vemodsfulla klang, som uppkommer, då vinden
spelar genom de till torkning upphängda nätens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
