Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycket annat i hufvudet... Låt det nu
vara nog om Will — annars blir jag otålig.“
En suck flög från Rosas vackra läppar.
Derefter satte sig de båda systrarne förtroligt
tillsammans på en timmerstock i skuggan af
det allvarsamma Krut-tornet, stadens fordna
fängelse.
Med undantag af ett par små hvita ankor,
hvilka på hvar sin sten i en af de tomma
“län-ningarne“ som bäst voro sysselsatta med sin
morgon-toalett, hade flickorna intet vittne till
sitt samtal.
Det var en intagande tafla att se dessa
bägge systrar, blickande hvarandra med
förtrolig hängifvenhet in i de sköna ögonen. På
Hildurs kinder blossade en hög purpursky, och
hennes fina läppar darrade så, att hon behöfde
hemta sig några minuter, innan hon kunde
yttra ett ord. Rosa åter syntes lugn och
fridfull som en nyfödd vår-morgon.....
“Du såg väl att det i går afton icke stod rätt
till hvarken mellan mig och Viktor eller
emellan Tekla och Carl?“ Med denna fråga
öppnade Hildur sin bikt.
“Om jag också icke sett det,“ svarade
Rosa mildt, “så hade jag ju måst förstå det af
ditt och Teklas upprörda tillstånd under hela
denna natt — vi ha ju icke sofvit någon af oss.“
“Nej, det är alltför sant. Men nu sof Tekla:
hon kan sofva, hon 1“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
