Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot Tekla: hon är annorlunda än du och jag,
men hon är älskad af alla.“
“Ja, deri ligger det. Hvarföre skall hon
vara älskad af alla, utan att älska någon igen?
Hvarföre skall hon vara ansedd som ett
mönster af dygd och behag och vett, då hon
likväl med påtaglig likgiltighet möter all den
hyllning, som slösas på henne? Ah, sådana
fullkomlighets-mönster tål jag ej: jag ville rifva
bort dem från jorden.“
“Min gud, Hildur, hvad har du då att klaga
öfver Tekla, som, ehuru hon är äldst, ej haft
mer än en tillbedjare, sin fästman, då du haft
minst ett halft dussin?“
“Nå ja“ — ett egenkärt leende spelade
öfver Hildurs läppar — “visst har jag haft
tillbedjare, men jag har läst i Teklas ögon mer
än en blick, som sagt: ’Om jag icke försmådde
det, skulle jag ha dubbelt så många!’“
“Förutsatt,“ inföll Rosa glädtigt, “att vår
ö kunde prestera dem.“
“Åh, skämta icke nu—jag är ej i lynne
dertill.“
“Nå, så förtala då icke längre Tekla, utan
gif mig del af den hemlighet, som trycker dig!“
“Jag har redan gjort det till hälften, då
jag förtrott dig mitt hat till Teklas förmenta
kalla dygd och stränga allvarsamhet. Det var
till följd af denna, jag kunde säga vilda känsla,
hvilken icke ens under den första lyckliga tiden
af min förlofning med Viktor lemnade mig, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
