Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog säkert alla sina resurser i anspråk, men
han gjorde det under lek och gyckel, ty han
anade ej att jag var elak, att jag menade
något mer än ett skämt... Ack, han var
förtjusande, då han aflemnade sina första rapporter
till mig — så lekande, så gnistrande rolig på
sin egen och äfven på Teklas bekostnad! Han
hade nu i hast blifvit en djup beundrare af
våra gamla ruiner (de enda ting i verlden som
Tekla förgudar), och med beundransvärd
fyndighet fasthakade han sig just vid den
förfärligaste epok, som Tekla känner i Wisby
historia ... o, min gud, jag hade så när
skrattat mig till döds, då jag hörde honom
be-skrifva med hvad effekt han talat mot den
gräsliga förnedringen att bortauktionera våra
dyrbara fornlemningar; och jag fick just
tå-rarne i ögonen, då han, härmande Teklas
allvarsamma ton, upprepade de ord hon yttrat
till honom: ’Verkligen, Viktor, är du icke mera
innehållsrik än jag trodde ... jag har misskänt
dig!’ Och hon räckte honom handen, hon7
som är så knapp om ynnestbevis mot sin egen
fästman.“
“Och häråt kunde du och Viktor skratta?“
“Visserligen! Men Carl var icke här, och
i mitt lättsinne ansåg jag detta med saknad
. .. o, han kom tids nog!“
“Och emellertid?“
“... fortgick vår plan. Viktor dref sin
hemliga kärleksintrig så väl, att Tekla slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
