Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åttonde kapitlet
Tekla.
Från Fiskarhamnen togo våra båda damer
vägen uppåt Strandgatan, men liksom efter
öf-verenskommelse stannade de ett par ögonblick
för att betrakta några blommande aplar på
den plats, hvarest fornstadens börs —
Kalf-skins-huset, äfven “Guternas stuga“ kallad —
tills år 1777 reste sin egendomliga byggnad*).
Utan att fördjupa sig i funderingar öfver
den kungliga ekonomi, som då nedbröt och
till krono-bränneri förvandlade de murar, inom
hvilka de vördige hanseaterne hållit sina
rådslag, begingo flickorna i sin tur ett litet
helgerån, i det de snattade till sig hvar sin lilla
qvist af de rika träden; och viftande med dessa
improviserade solfjädrar, hvilkas hvita och
*) Om Kalfskins-husets anläggning fins samma
sägen som om Kartagos. Konung Birger kom till
Wisby och bad att i staden få ett stycke jord, blott så
stort som ett kalfskinn kunde intaga, hvilken bön ock
beviljades. Då skar han ett sådant skinn i smala
remmar och inslöt med dem den plats, hvarpå han sedan
byggde ofvannämde präktiga hus, i hvilk«t han och
andra kungar, när de besökte Wisby, hade sitt
residens, tills Wisborgs slott blef anlagdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
