Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid fullbordandet af en gerning, som säkert
vid den eviga rättvisans domstol skulle läggas
i vågskålen mot hans onda: han räddade
nem-ligen från ett förlist fartyg trenne sjömän, som
alla egde hustrur och barn. Men då Halvar
för andra gången skulle förnya sin djerfva och
ädla bragd, att äfven söka berga dem, som
kölden förlamat och af hvilka han ej kunde
vänta minsta hjelp, hvälfdo en störtsjö upp och
ned på båten, hvarvid Halvar stannade qvar
hos dem, han ej förmått rädda, och i sin vida
graf tog han med sig hemligheten om den unge
gossens räddning.
På en så förhärdad menniska som
Hol-gersen torde man tro att denne mans död —
den ende, hvars bekännelse han kunde frukta
— skulle utöfva ett lugnande inflytande. Men
ehuru detta ur verldslig synpunkt var
händelsen, så fanns dock i Halvars oförmodade
bortgång en väckelse, som icke lät afvisa sig.
Ingen lycka, huru hög som helst, kunde förtaga
vissheten i den tanken: “Din tur skall ock
komma!“ eller i den gamle prestens profetiska
ord vid medaljens öfverlemnande: “En gång
skall konungarnes konung väga dina handlingar
och belöna dem efter deras sanna förtjenst!“
Icke blott till följd af sin hustrus önskan,
utan sjelf öfvertygad om nödvändigheten af en
namn-förändring, antog han vid skilsmässan
från Molde namnet Mörk, och under detta hade
han nu i Wisby inånga år drifvit en lönande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
