Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döttrar hoppades att denna morgon få se
honom vid frukostbordet.
Men antingen anfallet denna gång
hastigare gifvit sig eller hans hopade affärer
tvingat honom till sjelfbeherrskning, alltnog: han
satt der vid öfra bordsändan allvarsam och
tankfull, men likväl med ett skick, som kunde
kallas husfaderligt....
I det ögonblick, då vi återfinna familjen,
se vi fru Mörk, den sköna qvinnan, som vid
trettioåtta år ser ut snarare som sina döttrars
syster än som deras mor, lyfta locket af en
karott med köttbullar och bjuda dem åt sin
man. Men det var först sedan hon sakta
vidrört hans arm som han med ett: “Ursäkta,
min vän!“ emottog den.
Tekla ögnade i ett tidnings-blad, Hildur
skar upp sin brödskifva i små tärningar, medan
Rosa, som ej hade någon anledning att vara
tankspridd, pratade gladt om hvarjehanda.
Bokhållaren var sysselsatt med att underminera
den stora osten, bredvid hvilken han alltid
sökte sig plats.
“Var det icke i morgon Carl skulle resa?“
frågade Mörk tvärt, seende på Tekla, som bakom
tidnings-bladet gifvit akt på fadern.
“Det var i öfvermorgon.“
“Och befälet på kuttern är han säker om?“
“Fullkomligt.“
“Men hvar är din vän, Hildur?“ frågade
Amelie, som nu först syntes sakna den unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
