Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Och emellertid ...“
“... kommer han naturligtvis att som
andra kaptener umgås i huset!“ svarade Mörk
med återvunnen fattning. Var icke orolig, min
vän, du känner mitt lynne: det är tungt och
utsatt för många galna villfarelser.“
Utan att afvakta svar, skyndade han ut.
Amelie sänkte hufvudet i handen och såg
länge efter honom.
Hur djupt led icke denna qvinna, som till
det yttre syntes så lugn, hur ofta begret hon
ej den dag, som kastat henne in i dessa osälla
förhållanden, hur afbad hon ej den synden att
så mycket hafva älskat en brottsling och hur
varmt bad hon ej att det en gång måtte
förunnas henne att bringa honom in på tron och
hoppets väg! Ack, arbetet var väl begynt,
men huru tärande ångern än kändes i denna
själ, var den dock ännu besmittad med alltför
många veridsliga begär, alltför mycket
sjelf-bedrägeri att kunna hitta ljuset.
En namnlös oro grep äfven in i hustruns
bröst, men den gömdes undan till nattens
enslighet, ty hon ville ej blifva frågad, hon ville
ej störa sina döttrars lugn.
Hon anade icke hur allvarsamt detta var
på väg att störas och huru mycket annat
störande som skulle följa efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
