Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det ser du af biljetten.“
“Jag går då genast!“ Carl fattade sin
hatt, men med en blick, som bådade hvarken
glädje eller hopp.
Då han lade handen på dörrlåset, yttrade
Tekla, likväl endast i tonen af ett
händelsevis : “Vi få väl se dig till middagen?“
“Jag tror icke det. Far och mor sätta
värde på de par dagar jag ännu kan dröja.“
“Det är helt naturligt!“ svarade Tekla,
utan att yttra minsta harmsenhet öfver
betoningen.
Carl vände hastigt tillbaka, men sedan
han med en djupare känsla, än han gerna ville
låta påskina, kysst sin fästmös hand, lemnade
han på allvar rummet. Straxt derefter gick
Tekla in till modern, för att med henne tala
några förtroliga ord om den svåra ställningen____
Under det korta samtalet mellan Carl
Salz-wedel och hans trolofvade hade Hildur och
Viktor utbytt hvarken blickar eller ord.
Men så fort de blefvo ensamma, störtade
Hildur, ur stånd att styra häftigheten af sina
lidelsefulla intryck, i Viktors armar, utbristande
i häftig gråt.
Under de ögonblick som den starka
paroxys-men varade, hade Viktor slutit armarne
omkring hennes lif, och bröst mot bröst
utkämpade de en stund, som med sin tyngd tycktes
vi]ja qväfva dem bägge.
Ändtligen drog Hildur ett långt lättande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
