Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolfte kapitlet.
Middagen.
En lång stund sedan Ålbin lemnat
grosshandlarens kontor, gick han fram och åter
öf-ver Wisby gator, utan att egentligen se något.
“Om jag funderade till dommedag,“ sade
han för sig sjelf, “så tror jag att jag ändå icke
skulle vara i stånd att erinra mig hvar jag
hört den rösten och sett de dragen... Men
det är klart att jag villar mig: jag har aldrig
i mitt lif träffat någon Mörk... Åh, man kan
icke bli klok på dessa hemliga och
besynnerliga instinkter, hvilka ibland gå liksom
förebud vid vissa bekantskaper! Bedrog jag mig
ej, så erfor äfven han en sådan instinkt —
skulle den mannen fiendtligt komma att korsa
min bana... När jag med min last lemnar
Wisby, äro vi ju skilda åt, och bedrar han
mig i något afseende, så är det i alla fall en
sådan bagatell att den ej kan förtjena några
mystiska vinkar inifrån.... Gud vet om icke
kapten Flyborgs ande stundom spökar igen
hos mig!“
Den unge kaptenen gick om bord för att,
sedan han utfärdat några nödvändiga order,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
