Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankar öfver de olikartade föremålen
fortsattes promenaden, tills man stannade vid
randen af den nästan lodräta bergvägg, nedanför
hvilken Sankta Maria, den enda nu begagnade
kyrkan, ligger på en jemn och af åldriga träd
beskuggad plan.
Här ofvanifrån — dit man kommit från
spridda grupper af obetydliga kojor, hvilkas
anspråkslöshet starkt afsticker mot det
gigantiska rundt omkring, men hvilkas utseende af
vänlig trefnad gör ett godt intryck — har man
en fri anblick öfver staden och hela dess läge.
Denna utsigt, ömsom dyster och högtidlig,
ömsom leende och mild, är alltid stor. Vid brädden
af ett oöfverskådligt haf, der segel efter segel
sakta sväfvar fram, ser man en oredig massa
af uppstaplade hus, som, i alla möjliga stilar,
bilda den ena amfiteatern öfver den andra.
Här och hvar reser sig ur denna massa ruinen
af ett tempel, hvars jätteväggar ännu
uppehålla de brustna hvalfven och på hvars
taksträckning gräset växer högt och blommorna
kyssa det stoft, som århundradens vindar
sam-manblåst tills deraf bildats en jordmatta, hvars
garnering af aplar och körsbärsträd
(ursprungligen uppninna ur de kärnar, som fåglarne på
sina färder ditfört) ytterligare schatteras af
oxel- eller rönnträdens skuggande bård.
På en trappa i en af bergmurens vinklar
nedstiger man till den präktiga Sankta Marias
kyrkogård ... Och här fick vårt vandrande säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
