Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjenstaktighet att bemäktiga sig Teklas schal,
den hon för värmens skull aftagit, såg sig
Viktor omkring åt alla håll för att hitta ett
föremål, dit han kunde vända de andres
uppmärksamhet. Men han kände sig så uppbragt, att
han icke vågade försöka sin röst.
Tekla hvarken såg eller hörde.
Men Carl tog upp sitt ur och sade: “Vi
ha varit ganska långsamma... jag lofvade
mamma, att hon skulle få se dig hos oss i afton,
goda Tekla!“
Rosa och kapten Albin intogo nu spetsen,
och sedan vandringen fortgått till norra
stadsporten, hvarifrån man åter igen följde muren
förbi Långa Lisa och Silfverhättan stannade
sällskapet slutligen framför Jungfrutornet.
“Det här anser jag för det intressantaste
och märkvärdigaste!“ utbrast Rosa med
tindrande blickar. “Jag är viss att kapten
Stan-gerling icke kan hafva hört en sorgligare
berättelse än den om Jungfrutornet. I
månskens-aftnarne tycker jag mig alltid se Unghanses
dotter sitta i torn-gluggen... ack, den som
kunde hjelpa henne!“
“Hjelpa henne,“ upprepade Albin med en
liflig blick, “hvad vill det säga?“
“Rosa är en liten snäll sagoberätterska,“
yttrade Tekla, “och ehuru hon har sina egna
och nog barnsliga åsigter om Jungfrutomet,
är jag dock viss att herr kaptenen skall finna
sig väl underhållen under vår frånvaro: Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
