Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon älskade och så hastigt kunde fästa sig vid
en främling. Men detta hennes fel har
åtminstone haft det goda med sig, att Wisbys flickor
från den tiden misstro alla främlingar.“
“Undertecknad således inbegripen?“
smålog Albin. “Men hade hon ej begått större
fel, så...“
“Det var just det största, ty om hennes
vän varit en infödd man, så hade ej han i sin
tur förrådt henne.“
“Men om hon icke betrott honom mer än
sin kärlek, så hade ej heller någon olycka skett?“
“Jag har föreställt mig,“ svarade Rosa
med en blygsam rodnad, “att den man betror
sin kärlek, betror man äfven allt annat — eljest
vore det ingen kärlek ... Men lika mycket:
nu älskade Unghanses dotter den förklädde
köpmannen, som likväl en vacker dag var
nära att förråda sig sjelf.“
“Hur så?“
“Ja, mins mamma det?“ frågade Rosa, i
det hon med intagande behag vände hufvudet
mot sin mor.
“Jag tror väl, efter du så ofta berättat
det... En vacker dag, då Unghanse sjelf helt
oförmodadt trädde in, fann han sin dotter
sittande i främlingens knä, hvarvid hans
faders-känsla så jäste öfver, att han gaf den
oredlige gästvännen en örfil. Denne reste sig då
häftigt upp och var nära att förkunna hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
