Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtonde kapitlet.
Hotet i S:t Nikolaus.
I sin välmakts dagar egde Wisby aderton
kyrkor — ja, antalet uppgifves af somliga ända
till tjugutre. “Den tiden byggdes mycket“,
anmärker en författare, “icke just för
nödvändighetens skull, utan endels att dermed
förskaffa sig ett stort namn i verlden, endels ock
att förbinda den högste i himmelen till erkänsla,
när man skulle gå utur verlden.“
Bland dessa kyrkor, alla uppmurade af
qvadersten utan tillsats af tegel, men nu mer
eller mindre “af tider och omskiften bragte
till rudera“, är S:t Nikolai ruin den största
och äfven den bäst bibehållna. Vestra gafveln,
eller den åt hafssidan, reser sig ännu nästan
i sin fordna helhet, prydd med konstrika
sirater, men tyvärr beröfvad de tvänne högröda
ädelstenar, de beryktade karbunklarne, om
hvilka traditionen förmäler att de “om natten
skinte som dagens klara sol“, vägledande
sjöfarande ute på hafvet, och af så dyrbart värde,
att tjugufyra Väktare hvarenda natt vaktade
kring templets rund att ingen måtte gå der
förbi, när solen sjunkit ned, hvilket var vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
