Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter hanseaterna, liksom man i Spanien anser
omätlig rikedom finnas bevarad på oåtkomliga
ställen efter morerna. Denna den gamle
hedersmannens vurm påstods likväl gå något för
långt: man ville veta att han om nätterna, år
efter år, vandrade omkring i de gamla
minerna, knackande på alla stenar, lyssnande
efter hvarje ljud. Men ingen trodde att
enskilt girighet åstadkom den feber, som de
drömda skatterna förorsakade honom: han var
en man för det allmänna och skulle ansett sig
fått nog för egen del, om han kunnat
lycklig-göra staden med dess i ett ogenomträngligt
mörker dolda rikedom.
Ingenting kunde mer reta den i
allmänhet fromme mannen, än ett framkastadt
tvif-vel om skatternas tillvaro. För honom var
traditonen om hans stamfader och “gullgåsen“*)
*) En tysk skomakare-gesäll, vid namn Hans
Tu-ritz, satt en gång på ett värdshus i Italien och åhörde
ett samtal mellan ett par munkar. Utan att misstänka
det någon fanns närvarande, som förstod deras språk,
rådslogo de om sättet att kunna bemäktiga sig en skatt
af omätligt värde, hvilken skulle finnas på Gotland,
undangömd i muren på S:t Klemens kyrka i Wisby,
denna kyrka, till hvilken alla sjöfarande gjorde sina
offer. Detta lade den unge gesällen på minnet, begaf
sig till Wisby och anmälde för skomakare-embetet hvad
han hört. Undersökning anställdes i flera personers
närvaro, och på den bestämda platsen hittades
verkligen skatten, bestående af en gås med tjugufyra
ungar, alla af finaste guld och i naturlig storlek. Turitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
