Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningssedel eller... göra slut på alltsammans :
detta huttlande förlikar sig ej med min
karakter.“
“Och icke heller med din svartsjuka?“ inföll
fru Ringeborg. “Du kunde dock vara lugn:
den ijäskige löjtnant Viktor sticker ej ut Carl
Salzwedel hos en sådan q vinna som Tekla.“
“Hon har dock vägrat att bifalla min bön!“
Carl omnämde Teklas alla undflykter.
På fru Ringeborgs kinder hade en fin
rodnad uppstigit, och de stolta ådrorna svällde på
hennes höga panna. Dock förrådde hennes
röst ingen ovanlig rörelse, då hon yttrade :
“Som du erinrar dig, min Carl, var jag aldrig
för förbindelsen med detta hus. Jag anser
Tekla för en högst aktningsvärd flicka, men
fadern har jag aldrig kunnat lida — och om
du bär din förlust så som jag bör vänta af dig,
då du sjelf fört sakerna till denna punkt, skulle
jag anse upplösningen af din förlofning snarare
som en lycka än olycka.“
“Nej, en evig olycka blir det.“
“Låt då bero vid hvad det varit!“
“Omöjligt — mitt ord bryter jag aldrig,
och ej heller skulle hon numera antaga ett
sådant förslag: hon har sjelf gjort det, hon,
så stolt!“
“Och du afslog?“ Fru Ringeborgs ögon lyste.
“Ja, emedan hennes aktning är mig
oumbärlig are än sjelfva hennes kärlek.“
“Nåväl, du har handlat rätt, mitt kära barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
