Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödet alltid i nödens stund har någon hjelp i
beredskap.
“Det skulle du säga med vida större
öfver-tygelse, om du kände en del andra af mina
äfventyr. Mitt lif liar ända ifrån goss-åren
varit rikt på sådana. Men ej ens, då jag ieke
skymtade ringaste gnista till hopp, förlorade
jag modet. På ett undransvärdt sätt har
Herran hållit sin hand öfver mig, och min tro på
försynens ledande makt är den sköld, som jag
vid alla trångmål håller framför mig.“
Ett ögonblick betraktade den lättsinnige
Viktor under stum tystnad sin värds ansigte.
Detta vackra, öppna och manliga ansigte fick
ett uttryck, för Viktor så helt och hållet
främmande, att han utstötte tre korta “hm“, innan
han kom sig för att fråga: “Du skulle väl icke
händelsevis råka att höra till de mycket
heliga, hjertans bror?“
^Icke det ringaste, minst i den mening du
förstår dermed — du måtte väl se att jag är
en glad lebens-bruder! Men en ärlig sjöman
bär sin gud i hjertat och förnekar det ej ...
dock, detta är ett ämne, som icke hör hit.“
“Visserligen — men faller det sig ej ibland
olägligt med den stränga rättfärdigheten?”
“Hvarifrån får du det? Jag bjuder till att
handla efter vissa reglor. Innan jag bildade
mig sådana, följde jag med vinden.“
“Och du är ej blottställd för motgången att
emellanåt tappa bort dina grundsatser?”
OQ
Jungfrutornet, I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
