Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sessions-timman var slutad.
Mörk hade ej vågat vanära sig genom en
falsk angifvelse: han hade erkänt — kapten
Stangerling likaså, och med rynkad panna och
tungt sinne gick den senare nu från rådhuset.
Han tänkte som bäst på det bref, han skulle
skrifva till sin fosterfar, då, i det han svängde
om hörnet vid gatan, han nådde upp Rosa,
som just kom ut från salzwedelska huset.
Under närvarande plågsamma ögonblick
ansåg han det vara bäst, om han kunde passera
förbi utan att låtsa se, men nu ville händelsen
att Rosa vände sig om, och då var det
omöjligt annat än att helsa och tala ett par ord,
när man gick samma väg fram. Alltsammans
kom för hastigt att lemna kaptenen tid till en
reflexion, som kanske annars trängt sig på
honom, den nemligen att det kunde ega ett
alldeles hänförande behag, att i vissa fall bli
tvingad att afstå från sina föresatser.
“Se kapten Stangerling!“ sade den unga
flickan okonstladt, likväl icke i sin vanliga
hf-liga ton, utan snarare med en liten brytning,
som stötte på missnöje.
“Mamsell Rosa är redan hemkommen från
landet?“
“Jag var icke borta mer än en dag, men
ifall jag ej sett Gamle gossen ligga qvar, skulle
jag trott att herr kapten redan varit borta.“
“Hur så?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
