Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten Stangerling kom till Wisby, ha vi
oupphörligt haft motvind.“
“Det blir bäst,“ sade Albin nästan
vemods-full, “att jag lagar mig hän så fort som
möjligt, ty sanningen att säga, har just icke heller
jag haft vind i seglen.“
“Ack, jag vet det nog, och kanske“ ...
(hennes röst blef sorgsen, och den skönaste
rodnad sprang upp på hennes kind) .. . “har
jag just derföre anförtrott herr kapten alla mina
andra bekymmer, för att äfven ha rättighet att
säga det jag är innerligt bedröfvad öfver att
kapten Stangerling just för pappas skull råkat
i det här trasslet. Men, herr kapten“ (hon
fäste en vältalig blick på den unge sjömannen),
“tänk icke något ondt om oss — vi äro alla
så ledsna!“
“Bevare mig gud, lika gerna kunde jag
tänka ondt om himlens serafer som om
mamsell Rosa! Låt mig dessutom tillägga“ — nu
var det kapten Albin som kastade en vältalig
blick på sin sällskaparinna — “att denna
vänliga stund försonat mig med mycket annat.4*
Ett litet af brott uppstod. Slutligen sade
Rosa i sänkt ton: “Kanhända få vi icke mera
se herr kapten hos oss?“
Albins grundsatser tilläto honom
naturligtvis icke att gästa hos den, till hvilken han stod
i ett så spändt förhållande, men icke dess
mindre ertappade han sig nu på en och annan
liten “slingring“: fruntimren voro ju alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
