Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olyckan att vid något oerhördt språng vricka
ur led sin ena fot, “ser väl... kan ej dansa
mer. Stackars madam Lona — bo i korg nu
... måtte vara ovant det der!“ Och han lutade
sig så innerligen vänligt ned öfver Lonas bädd,
mycket hyggligt tillredd med täcke och
sparlakan äf hans bästa ostindiska näsdukar.
De ljud, som lockades ur fiolen, blefvo allt
mer entoniga och klagande, under det han
ackompanjerade sig sjelf med små, korta utrop,
passande till takten: “Satans pojke — ingen
kärlek, intet giftermål... får väl ändå... dö
som ... enstöring!“ Vid sista ordet dog den
sista tonen i fiolen, och armen med stråken
blef liggande orörligt utsträckt på gungbrädet.
Då klingade på något afstånd andra toner,
friska, ungdomliga — och der flyger nu kapten
Albin ur åkdonet rakt fram emot gubben, som
så när sparkat sin äldsta vän åt sidan för att
dess förr få sluta fostersonen till sitt bröst.
“Här kommer jag, min dyre fär, med
hels-ning från Gamle gossen, som ligger
välbehållen på Gefle redd, och med helsning från min
beundransvärda Sjöfröken, som ännu icke
be-värdigat det blå elementet med lyckan att få
bära henne .... Gudskelof att jag finner pappa
utan podager... Huru kärt att hvila vid ett
fadershjertä!“
“Skulle väl vara bättre,“ muttrad© gubben,
“att hvila vid en vacker hustrus hjerta — se,
det kunde vara något––Men välkommen nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
