Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åh nej, det är väl tidigt ännu... Hur
kom du att tala med mamsell Rosa?“
“Något riktigt tal kom ej i fråga förrän
allra sista qvälln. Men många gånger förut
hade jag helsat på henne, och hon hade myst
åt mig så hjertinnerligen godt, liksom hon
velat säga: Jag känner dig nog, konstapel!“
“Det skulle man tro att hon visste hvem
du var eller på hvilket fartyg!“
“Jo, min själ, visste hon det så godt som
jag sjelf — det får kapten straxt höra!“
Albin nickade endast. Han fruktade att
förråda sitt intresse, hvilket likväl Bas redan
anade.
“Kapten mins att han, sista qvälln vi låg
i Wisby, sa’ till mig att jag skulle gå upp till
Erlandssons hustru med en tia banko. Nå, jag
hade inte väl kommit dit och uträttat
ärendet, förrän dörren gick opp och mamsell Rosa
trädde in.“
’Ah,’ tänkte Albin, ’han har sett henne
senare än jag — hur skall jag kunna fråga..
“Jaså, mamsell Rosa trädde in ... Nå, hon var
väl så glad som lärkan i skyn?“
“För den gången såg hon inte så ut: der
satt en lilja på hvardera kinden, och med
detsamma hon helsade på oss, som inne voro, sa’
hon: ’Snälla madam, jag glömde visst en nyckel
här för ett par timmar se’n?’... ’Ja, här
ligger den,’svarade madamen,’och se här, mamsell
Rosa, hvad jag fått!’ Hon visade fram sedeln.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
