Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde kapitlet.
Bosa.
En halftimma senare stod vår unga
hjelt-inna. hvars fulla hjerta erfor behofvet att söka
sin älsklings-plats, Wisborgs slottsruin, bredvid
flaggstången och blickade utåt hafvet.
Detta haf, som hon så många gånger sett
i uppror, låg i afton spegelblankt.
Fiskarbå-tarne derute drogo efter sig långa, glittrande
strimmor och tycktes alltså vederlägga
ord-språks-bokens tal om det osynliga af “skeppets
väg i hafvet“. I fjerran, bortom
“svenska vallen“, sjönk solen. De .lätta skyarne
an-togo allt bjertare färger, och ett rosenskimmer
dallrade öfver himmel och vatten, öfver
stadens torn och långa fönster-rader. Emellan
den glödande solkulan och stranden började
återskenet af den förras eld att vidga sig till
en allt bredare och bredare väg, en guld
virkad matta för skaparens fot. Men när
eldkulan bland sky-väfnaden kom nära sin våta
graf, vexlade den form: än drog den sig ut i
en aflång rundel, än delade den sig i tvänne
smala bälten, tills den åter smälte ihop. Ett
par förvandlingar till — och nedra hälften af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
