Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hyser för mig — som kanske icke handlat
alldeles rätt mot dig — så inlöser jag mitt löfte,
det svär jag dig inför gud.... Och nu låt vårt
samtal slutas utan några känsloutbrott... din
egen grannlagenhet säger dig hur olämpliga
de här vore. Vi skola deremot båda varmt
bedja till Gud, att han ger oss kraft och mod
att uppfylla de förbindelser vi iklädt oss!“
Hon steg upp, och Viktor, som visste sig
böra vara i himlen och ändå tyvärr icke var
der, Viktor, stackars gosse, vågade utsträcka
sina armar för att tydligt blifva öfvertygad om
att det var en verklig qvinna, och ej en
andesyn, som uppenbarade sig för honom.
Tekla motstred ej den ceremoni, som
bekräftade trolofningen: hon gick till och med
så långt i “complaisance“ att hon mötte
Viktors hemliga önskan om en ännu närmare
be-segling derigenom, att hon framräckte sin
purpurmun till en formlig kyss. Men icke förr
kände Viktor sina läppar glöda mot denna
kyliga purpur, än förnuft och sans voro
bortblåsta. Med hela häftigheten i sin natur slöt
han den sköna qvinnan intill sitt hjerta — och
nog blef det en ovanlig ceremoni-kyss.
Öfver Teklas ansigte låg snarare en ofantlig
förvåning än harm, då hon befriat sig från den
opåräknade bekräftelsen.
“God natt!“ sade hon stilla och behagligt
kyligt. “Glöm ej att du icke gör vår
förbindelse bekant, innan jag tillåter det, och besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
