Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ringa tid, som man ännu kan räkna på
rent vatten?4
“Åh aldrig,“ svarade Albin med största
godlynthet, “kan det vara pappas mening att
jag drifver bort dagen? Då jag icke är inne
i staden och bråkar med tillredelser för min
Sjöfröken, är jag ju än i skogen, än på logen
och än till pappas egen disposition —
kortli-gen, öfverallt der man behöfver mig.“
“Det är alltför bra det, men både
Sjöfröken och skogen och logen och jag ock kunna
umbära dig — det Ijlr bara ruff som fattas dig!“
“Nej, min gode far,“ svarade Albin, som
ändtligen måste begripa de gamla pikarne,
“ruff är det visst icke, ty om jag äfven ville
bryta min grundsats, så ...“
“Slipper jag höra talas om de fördömda
grundsatserna! Bättre då att en ung man gör
ett språng öfver skacklorna ibland, än att han
går så der förspänd, spatserande fot för fot i
grundsatsernas seldon. Jag blir arg, hör du,
ta mig fan blir jag icke det!“
“Men borde ej pappa först låta mig
förklara hvad jag hade att säga?“
“Ah, det vet jag förut: du skall gå och
öfverlägga ett helt rundt år, hvarunder flöjeln
i dag blåser hit, i morgon dit, tills det
slutligen blir så stilla att den blåser hvarken fram
eller tillbaka.... Men är det skick det för en
älskare!“
“Får jag nu fortsätta, pappa?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
