Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort på lång tid–– Ack, herre gud, att
hjertat skäll yara så segslitet! Men går det så
som hon förkunnade mig i natt, så bugtar det
sig väl än en gång åt den leden att jag får
tänka på stjern-schaln.“
“Vasserra tre, kamrat, så du då skulle
lefva upp igen! Hvad lofvade hon dig?“
“Jo, hon sa’ så här: ’Bas,’ sa5 hon, ’nu
endtledigar jag dig för alltid från den svåra
bördan att ständigt dra på mig, utan att du
får något af mig. Du skall vända din håg till
en liten fin, svartögd, rosenkindad gotlandsmö,
som jag nog skall visa dig, när tid blir. Var
tröst nu och lit på mig, du: jag skall nog laga
att du blir betalt för alla de sorgesuckar jag
kostat dig. Och till tecken att du må veta
när den rätta kommer i din väg, så skall hon
sjunga din kära visa: ’Kattu hon är mitt
syskone-barn’... Och så sagdt, tyckte jag att hon
försvann i en grann silfversky med rosenröda
strimmor... Kanske hon är död, efter hon
liksom sa’ opp mig!“
“Nå, det var ingen dag för bittida, och i
ditt ställe skulle jag, långt ifrån att känna mig
dålig till humöret, vara lätt som fågeln. Hvad
det lider, kniper du dig en vacker gotländska!“
“Det är väl inte så qvickt att hitta på dem
heller, men komma vi än en gång dit, så vill
jag riktigt nog se mig om, för efter jag är på
tråden, skall jag säga kapten att det skar både
härs och tvärs i hjertat, när jag fann mig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
