Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans “grundsatser“ att vända om som en tok —
han måste se på nära håll.
En lätt förvirring genomilade honom, då
hans hand vidrörde luft-väggen, och då detf
öppnat sig, tog han häpen ett steg tillbaka.
Genom en i spetsen af tältet anbragt
glaskula, i sitt inre gömmande en klar låga, tycktes
hela det provisoriska sjuktemplet med sin
nyanserade grönska och sitt improviserade
månsken en temligen vågad tillflygt för en döende
qvinna, men en qvinna var det dock som, i
en ställning värdig antikens störste mästare,
låg der slumrande på den röda bädden med
dödens liljor på anletet, men i hvarje åder ett
fördoldt lif, fullt af sprittande eld, förrådt af
det hvita muslinets våglika rörelser och af de
svarta lockarnes lätta dallring mot den arm,
som stödde hufvudet.
Några ögonblick förgingo under tystnad.
Albin rörde sig ej. Men nu lyfte den
dödssjuka qvinnan upp de stora, mörka ögonen
och fastade dem med ett uttryck af
drömmande sorgsenhet och lidande på honom, som
i hennes hjerta väckt en känsla, den hvarken
åren eller frånvaron mäktat döda.
“Kapten Jentzel!“ hviskade hon med
bruten röst, och dessa ögon, som kunde tala alla
slags språk, inbjödo honom att träda in och
taga plats på den låga taburetten bredvid henne,
och vi måste tillägga att han der
otvifvelak-tigt äfven tagit plats, om ej, just i samma ögou-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
