Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid dessa i kall ton uttalade ord — Albin
förstod nu allt, ehuru grannlagenheten förbjöd
honom att icke låtsa tro på tillvaron af den
föregifna sjukdomen — sprang en blixt af
raseri, ovanlig hos en döende person, upp i den
stolta qvinnans ögon; men hon beherrskade
sig och svarade i samma matta ton som förut:
”Om kapten Jentzel tviflar, så fråga doktor
C., som för några timmar sedan lemnade mig!“
Hon tilläde icke att bemälte doktor funnit
henne i ett ordentligt rum, i en ordentlig säng
och framför allt i en naturligt spelad sjuk-roll,
underhjelpt af den häftigaste, mest glödande
feber och hjertklappning, härrörande af
fruktan att Albin icke skulle infinna sig, men hvilka
symtomer hon utgaf för ett stående ondt.
“Tillåt mig då,*5 återtog den unge
kaptenen, som ansåg icke blott klokt, utan äfven
nödvändigt, att så fort som möjligt afsluta den
vådliga underhandlingen, “tillåt mig då att
fråga efter fru Ennes’ sista önskan?“
“Jag skall säga den öppet, om kapten
Jentzel — förlåt att jag alltid nyttjar det
gamla namnet — tillåter mig en sådan
öppenhet?“
Albin bugade sig.
“Min förmögenhet bestiger sig till...
Hon nämde ett siffertal, hvars storlek kom
Albin att spritta till.
“Ha,“ tänkte hon, “skulle han ändtligen
ha lärt sig att förstå guldets värde!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
