Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud välsigne Taga, stackars själ, hon är så
deltagande som någon kristen kan vara, men
att släppa henne på djupet af
familjhemligheter, som man önskar begrafva tio alnar under
jorden, det duger ej–– Men hör nu, far!“
“Jag hör, mor — vill du sitta i länstolen?
“Vi taga bägge två plats i soffan.“
Och nu satt det gamla paret högtidligt
bredvid hvarandra. Rådmannen hade bjudit
mor en pris ur sin dosa, fru Ringeborg hade
bjudit far en igen, allt var således klart till
sessionens öppnande.
“Du säger då, mor?“
“Jag säger att han förlorar förståndet, om
det icke tager någon särdeles vändning. Du
kan dömma af två ting: först att han
anklagade mig — mig, hör du — att från
barndomen ha inplantat hos honom en enfaldig
stolthet, som han nu har att tacka för hela
olyckan’; för det andra sopade han med armbågen
väl hälften af mina saker från sybordet i
golf-vet och märkte det ej en gång, utan lät mig
sjelf taga upp dem ... han, som skulle vilja
springa andan ur sig för att jag icke måttö
kröka mig. Jag tror det är bevis, det!“
“Förskräckliga för den, som känner honom.“
“Nu sitter han som en bild huggen i sten
och har icke mer reda på sig än en sådan!“
“Jo, mor,“ ljöd en röst från dörren, och
Carls förställda ansigte blef synligt, “jag har
tvärtom så pass reda på mig, att jag utber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
